Collaget i praktiken

the text in English © Edvard Derkert

Mitt intresse för collaget väcktes 1966 när jag var 12 år och för första gången såg omslaget till beatlesskivan Revolver. Omslaget bestod av teckningar med inklippta foton på beatlemedlemmarna. Både musiken och collaget på omslaget gjorde stort intryck på mig och jag började undersöka olika former av collage både vad det gäller bild men också hur man kan klippa och klistra med ljud och film. I dag är jag verksam som konstnär, illustratör och formgivare och collaget är mitt huvudsakliga uttrycksmedel. Men var är det som attraherar mig med collaget? Varför inte grafik, eller måleri?

I slutet på 80:talet jobbade jag som musikjournalist på Sveriges Radio. Vid ett tillfälle fick jag i direktsändning frågan av en kollega varför jag gjorde min programinslag som collage. Det hade jag aldrig tänkt på – det var ju helt naturligt för mig – så jag blev helt tyst, men efter, som det kändes, en mycket lång stund, klämde jag till slut fram någonting i stil med att collage är så poetiska.

Var det allt jag hade att säga? Det blev uppenbart för mig att jag inte visste vad jag höll på med. Det var i denna pinsamma studiotystnad som mitt intresse för collagets teori och praktik initierades. Hur kom det sig att jag föredrar collaget före andra uttryck? När vi bjöd in collagekonstnärer till utställningen Cut & Paste var jag förstås nyfiken på hur de skulle svara på frågan jag fick i radiostudion. Vi skickade ut ett frågeformulär. Svaren som vi fick har legat till grund för denna text och för den introducerande texten till varje konstnär.

Jag hade tanken att en konstnärs personlighetsdrag skulle påverka hans eller hennes val av konstnärligt medium och sätt att arbeta. Jag hade också den självcentrerade idén att andra konstnärer som arbetar med collage skulle vara som jag. Åtminstone i vissa avseenden. Så hur är jag? Jag improviserar hellre än jag planerar. Jag är impulsdriven – nu är min tid. Jag är kvick, snabbtänkt, men inget vidare på logiskt tänkande. Jag är nyfiken och älskar att bli överraskad. Collaget är ett snabbt medium; när man lägger till ett nytt bildelement så förändras väldigt mycket snabbt och ofta på ett sätt man inte kunnat föreställa sig. Collaget är en konstform som helt enkelt passar mig väldigt bra. Så vilka svar fick vi från deltagarna på utställningen Cut & Paste? Jag fann en del genomgående drag – ni kan själva avgöra om det ligger någon sanning i mitt antagande.

Kareem Rizk skriver att han inte hade tålamod nog att teckna. ”Det var också en färdighet som verkade försämras över tid om man inte tecknade regelbundet. Måleriet var också väldigt tidskrävande. Jag vill producera bilder snabbare. Att använda redan existerande bilder som foton och trycksaker gjorde det möjligt att mer regelbundet skapa bilder och ofta med en högre grad av spontanitet.” Mia Mäkilä är inne på samma linje: ”Jag föredrar collaget framför måleriet därför att det är snabbare, spontanare och därför närmare de känslor jag vill uttrycka. Efter själva insamlingsarbetet och urvalet av materialet kan Eva von Platen börja leka: ”För det mesta utan en plan, jag försöker skapa eller provocera fram kontraster och motsägelser, därför att det ofta leder till något galet eller bisarrt. Att det går undan är viktigt.”

Några av deltagarna som t ex Kate Stehr, Sandra Müller, Sophia McInerney planerar sällan eller aldrig i sitt konstnärliga skapande. ”För det mesta är jag mycket snabb när jag gör collage. När jag startar har jag ingen aning om vad jag har för avsikt att utrycka. Det är alltid fascinerande att se vart det hela landar i slutändan”, säger Sandra Müller. Detsamma gäller för Eva Han: ”Jag behöver inga förberedelser – allt jag behöver är min är min X-actokniv, en sax, lim och mitt undermedvetna. I collaget händer det oväntade.”

Andra kan ha bestämda idéer om det färdiga konstverket, men har många gånger svårt att hålla kursen under arbetets gången. Som t ex Liz Cohn: ”Om jag börjar med en plan har jag väldigt svårt att hålla mig till den.” Andra arbetar långsammare; för det mesta under insamlings- och urvalsprocessen.


Kareem Rizks arbetsprocess är långsam och kontrollerad och även om slumpen tilllåts spela med är alltid slutresultatet styrt av ”kraftfulla design principer”. Det samma gäller för Px(c): ”Mina collage börjar ofta med att jag snubblar över en bild som jag kan associera med en annan som jag redan har. Ibland kan de första två bilderna bli kvar en lång tid på väggen i min ateljé.” Woefoep håller sina collage öppna för förändringar så länge som möjligt tills han finner vad han är ute efter. Gamze Özer hävdar att ”även om jag tycker om att leva spontant så uppför jag mig exakt tvärtom när jag skapar mina collage. Jag lägger ut mitt material på golvet and tittar på det en lång stund.” ”Det handlar om kontroll” säger, Randy Mora: ”Jag gillar inte att bara rusa åstad, det handlar inte bara om att uppnå ett resultat genom försök och misslyckanden, man måste skärskåda konstverket, sätta upp gränser och veta när man ska sätta stopp. Andra är mer processorienterade, som t ex Fred Free: ”Där finns slumpen och tillfälligheter och planering och skissande och snabbhet och långsamhet... men om det finns en kontinuerlig grej i min process så är det en känsla av att jag arbetar/lever/erfar något i stunden.”


Även om några av konstnärerna planerar sitt arbete mer än andra så är de alla beredda att välja en annan färdriktning när det ”rätta” övertygande bildelementet kommer deras väg och som stjälper varje plan över ända. Ofta kräver det tid och tålamod att nå dit man vill: ”Till en viss grad planerar jag mina collage, men för det mesta fungerar det inte och planen plockas i sär och läggs undan bara för att dyka upp nästa vecka i ett nytt arrangemang.”
(Richard Russel)

Överraskningsmomentetär för varje konstnär ett ögonblick att glädjas åt, men för collagisten är chanserna för det oväntade mycket större än för skulptörer och målare. Enligt Jan Stenmark beror det på själva collagemetoden. Fantasin får hjälp utifrån och ”man kommer på saker saker som man inte skulle kunna komma på ”själv”. Kate Stehr skriver: ”Jag uppskattar den frihet som collaget ger mig. Jag är inte så rädd att göra fel då jag alltid kan riva isär, klistra över och återvända ’misslyckade’ arbeten”. Denna frihet öppnar upp för ett mer ohämmat skapande och för ögonblick av glad förvåning. För Kate Stehr är ”överraskningen belöningen för den tid man lägger ner på ett arbete.” Christer Themptander säger: ”Om du överraskar dig själv så överaskar du även andra!”


Sophia McInerney skriver att hon gillar att det är så enkelt att göra collage. Från början var hon attraherad av collagets "gör det själv anda" och hur ett collage kan sättas samman med "enkla" bildfragment. Slumpen är för en del av konstnärerna en mycket viktig aspekt i collageskapandet. Gamze Özer uppskattar collage då de är "helt och hållet skapade av slumpen. Fred Free gillar " tillfällighetsord och oreleatered textfragment som en ny sorts poesi". Sophie McInerney tillägger: Slumpen spelar definitivt en stor roll i mitt skapande då jag försöker ta tillvara de bilder jag har till hands och oftast använder jag bara dessa bilder och bara ser hur det hela utvecklar sig Men dessa så kallade sammanträffanden, dessa möten mellan disparata bilder och olikartade textfragment skulle också kunna skrivas på det omedvetnas konto. For Mia Mäkilä är: "Collaget det främsta instrumentet att göra det omedvetna synligt. Collaget klär av konstnären och berättar för oss vem han eller hon är."

Det är enkelt att skapa collage, och billigt när det kommer till materialkostnader. Eller rent av gratis! För Sandra Müller var utnyttjandet av tidningar och papper det billigaste sättet att uttrycka sig. För Eva von Platen är återanvändningen av material en ekonomisk fråga: "skär ut en bit, sätt in det in ny kontext och du får utan större ansträngning ett nytt sammanhang".

I collaget finns det faktiskt något som liknar en "free lunch". Eller åtminstone resterna av en lunch. Recycling och återbruk är ett viktigt tema för många collagekonstnärer. Att "använda saker som är ämnade för soptunnan, eller som redan ligger där" som Fred Free utrycker saken; "den romantiska tanken att rädda saker ur glömskan, att ge en ny existens till gamla, skenbart värdelösa grejor". (Piotr Golonka) Givetvis kan man också återanvända egna arbeten i collagepraktiken som t ex Maria Bajt som skär ut bitar från sina målningar och klistrade upp dem på andra.

Ett genomgående drag i många collage är användningen av gammalt ålderstiget material. Px(c) skriver: " Orsaken kan vara ekonomisk då det är lätt att hitta en bunt gamla tidskrifter för en billig summa. En annan orsak skulle kunna vara att de viktigaste collagen är från 1910-talet och från 50 och 60-talen." Woefoep "älskar gamla böcker, utrivna papperslappar, gamla biljetter, vykort – erinringar från en svunnen tid".Det samma gäller för Kareem Rizk: "Jag är i det närmsta besatt av det nostalgiska. Jag samlar gamla böcker, alla former av vardagliga och banal trycksaker, material som jag kan använda i min konst. Genom att använda nostalgiska material och bilder så skulle resultatet kunna anses vara nostalgiskt, men bildmaterialet i det slutgiltiga konstverket är alltid inlemmade i en ny kontext präglad av en samtida estetik"

Vad som helst kan användas i ett collage eller ett assemblage. När Piotr Golonka gör ett collage använder han material från olika källor, han blandar papper med grejor han han hittar i gamla fabriker och på vindarna i gamla hus. Kate Stehr är en"tvångsmässig" samlare av all möjligt smått och gott, och collaget är ett bra sätt att se till att grejorna kommer till nytta." Richard Russell går igenom perioder av samlande, sorterande och katalogiserande för att så småningom sätta ihop bildelementen till collage. "Det är också ett stort nöje, det största ibland, att leta efter material på Myrorna och på antikvariat" säger Jan Stenmark.

De äldsta deltagarna på utställningen är 66 och den yngsta är 19. En har jobbat med collage i drygt 40 år och några har just börjat. I stort sett alla har en sak gemensamt: de föredrar att arbeta med papper, sax och lim framför att arbeta i datorn och program som Photoshop. Några är grafiska formgivare/illustratörer och arbetar då digitalt och de flesta vet vad tekniken kan erbjuda, så det är inte okunskap som avgör valet av teknik. Den vanligaste svaret är att de gillar att arbeta med händerna, vidröra de olika papperstrukturer och för en del lukten av gammalt papper. Christer Themptander säger att han är fast i det fysiska. För att han ska känna för sitt eget skapande måste han hålla i det, skära i det. Liz Cohn: "Strukturer, kanter, och djup är saker jag kan känna med mina fingrar. Det kan man inte med digitala bilder."

Jan Stenmark och Christer Themptander, de äldsta deltagarna på Cut & paste, arbetar helt och hållet analogt, men Christer Themtander använder kopieringsmaskiner för att manipulera bildmaterialet. En del är som Liz Cohn rakt igenom negativa till att jobba digitalt: "att arbeta i den verkliga världen med verkliga material är konst". Gamze Özer är skeptisk "Man kan skapa en krusad textur som påminner om gamla papperslappar eller tom resterna av gammalt lim med digital teknik; jag menar att detta är för artificiellt och stämmer inte överens med collagets amatör-anda. Fred Free kan se både för och nackdelar: "det finns saker jag gillar med båda: Till exempel – jag gillar att man med traditionella metoder inte kan ångra sig – Jag måste göra ett val, även om jag hamnar i klistret. Men jag gillar också att göra det motsatta i den digitala världen. Det är dessa skenbart motsägelsefulla önskningar som förvirrar och inspirerar mig."

Mia Mäkilä använder båda teknikerna: "Digitala collage är roliga att göra men folk är misstänksamma vad det gäller digital konst. De ser inte det arbetet du lagt ner därför att ytan är så jämn och "polerad". Papperscollaget och mixed media är mycket mer levande, men du kan inte göra några dramatiska förändringar med pappersbilder som t ex att göra dem oskarpa." Richard Russell använder datorn i slutprocessen: " Den slutgiltiga arbetet gör han med datorn som t ex förstoring, och vridningar och så själva utskriften på papper."

Till slut: Igor Skaletsky betonar collagets unika egenskap att "organiskt kombinera saker som vid första ögonkastet är absolut inkompatibla". Det kommer inte direkt som en överraskning att nästa alla betonar detta. Om något är detta själva collagets kärna.